Åbo Stipendieansökan

______________________________________________________


Harald Almqvists stipendieansökan till Åbo Akademi

_______________________________________________________


Stamfadern Harald Almqvist (1657-1711) studerade i Åbo och blev senare kyrkoherde på Visingsö.


Stamfadern Harald Almqvists stipendieansökan 1681. Det är mer än 350 år sedan

stamfadern Harald Almqvist föddes. Under sin studietid i Åbo antog Harald

släktnamnet Almqivist. Den äldsta kända namnteckningen med namnet Almqvist

återfinns på en stipendieansökan som Harald skrev i slutet av 1600-talet och som

visas på detta uppslag. Studierna omfattade teologi men även flera andra ämnen.

Översättning av stipendieansökan


“Vördnadsvärde, tillika framstående Herr Biskop, mäktige Akademikansler,

Välgörare som förtjänar att på alla sätt ödmjukt tjänas


liksom även


Herr Rector Magnificus beundransvärde Skyddsherre.

Vördnadsvärda, Kunniga, Erfarna, Utmärkta, Ärade, Framstående Herrar Doktorer

och Professorer, mäktiga Akademilärare, lika värdiga att bevisa evig aktning som

Ni är välvilliga Mecenater, gynnare och välgörare.


Till dygden tar vi i första hand två vägar, som båda är i högsta grad underkastade

det styvmoderliga ödets skilda angrepp; en går via vapnen, den andra bygger vi

med studier. Varken den ena eller den andra torde någon kunna följa utan stora

mäns ledning och hjälp och ändå framgångsrikt nå det uppställda målet; båda är

nämligen förbundna med betydande svårigheter. Ty vad är hårdare eller svårare än

studier? Jag har till denna dag inte lärt känna några som varit snarare till stöd och

välvillighet gentemot musernas tjänare än Ni! Detta kommer att bli särskilt tydligt

eftersom Ni mer än andra beskyddare av muserna vinnlagt Er om att även för de

ringaste med många argument tillfyllest klargöra Er välvilliga avsikt att hjälpa. Med

anledning av allt detta tar jag som den ringaste av musernas tjänare min tillflykt till

Er och tvivlar därvid inte det minsta på att Ni skall visa mig, som med mina små

tillgångar och medel helt saknar alla nödvändiga resurser för att bedriva studier,

Er uppskattade och mer än faderliga välvilja, vilket Ni lätt skulle kunnna göra, om

Ni ville rekommendera även mig som mottagare av något stipendium. Om Ni

önskar villfara denna min ödmjuka begäran (vilket det förvisso inte fallit mig in att

betvivla att Ni kommer att göra), åtar jag mig och lovar Er ödmjukt att med största

noggrannhet bedriva de medicinstudier som jag redan helt försvurit mig åt, vilket

jag, om Ni inte vill se mig understödd, sannerligen p.g.a. olika med detta studium

förknippade svårigheter tvingas ge upp hoppet om. Detta skattar jag som en stor

välgärning, ja en som inte någonsin kan prisas tillräckligt med några hederstitlar.

Därför skall jag också bevara denna välgärning för evigt inpräntad i djupet av

mitt ödmjuka och av hängivenhet och vördnad fulla sinne. För stunden, och om

önskningar och böner förmår någonting hos Gud som lönar allt, skall jag inte

upphöra att utgjuta önskningar för Er välgång. Med dessa fromma böner slutar jag,

och i det jag förbehållslöst och ödmjukt överlämnar mig åt Er ber och anhåller jag

om att Ni för alltid välvilligt gynnar


Ers Vördnadsvärda Högvördighets

Ers Magnificens


Era Vördnadsvärda Högvördigheters

och Härligheters tillgivne


Harald M. Almqwist”